Debatt sveriges-resurser

Published on september 4th, 2011 | by Isabella Andersson

0

Sveriges resurser

Under en längre period har ett högljutt politiskt samtal förts om svensk integrationspolitik
förts. Debatten har i takt med att socioekonomiska frågor skjutits åt sidan fått allt större
uppmärksamhet inom det politiska samtalet. Många är debattörerna som hävdat den svenska
integrationspolitikens misslyckande. Ungdom Mot Rasisms inställning är präglad av övertygelsen
att debattens fokus bör förskjutas för att fokusera mer på frågor som rör hur vi kan skapa ett
inkluderande samhälle än på integrationens misslyckande. Denna text syftar till att motivera detta
ställningstagande.

Debatten om den svenska integrationspolitiken präglas i mångt och mycket av ett fokus på de
regleringar som styr hur migranters första tid i Sverige ska vara. Andra samhälleliga faktorers
inverkan på hur integrationsprocessen fungerar uppmärksammas sällan. Rasism är en faktor vars
betydelse för integrationsprocessen sällan uppmärksammas i den utsträckning den förtjänar.

I samband med och efter massakern på Utöya har en debatt om rasismens konsekvenser
tagit fart. Alltför ofta dras dock inte paralleller till vilken betydelse dessa frågor har för
integrationsprocessen. Självklart är våldsamma uttryck för rasism fruktansvärda och
ställningstaganden mot dessa viktiga. Det är dock viktigt att inte glömma bort den rasism som
befinner sig långt från internationell media och tv-sändningar. Den rasism som begränsar
människors möjlighet att få ett arbete, som stigmatiserar människor och förpassar dem till en
identitet som ständiga (in)vandrare.

Är misslyckad integrationspolitik förklaringen till segregation, utanförskap och sociala problem
i Sverige? Många debattörer med vitt skilda världsåskådningar, tycks ha denna utgångspunkt.
Andra debattörer hävdar att ovan nämnda problem är en effekt av inkompatibla kulturer. En
inställning som tar sin utgångspunkt i synen på kulturer som statiska och oföränderliga. Dessa
utgångspunkter har dock gemensamt att de inte ger rasismen ett förklaringsvärde.

Debatten om integrationspolitiken försöker inte bara bortförklara rasismen, den
innefattar dessutom en rad oroväckande tendenser. En av dessa är en glidning vad gäller
begreppsanvändningen. Invandringskritisk tillåts i allt högre grad ersätta rasistisk och allt
fler debattörer använder begreppet invandringspolitik istället för begreppen migrations- och
integrationspolitik. Detta är problematiskt:

För det första kan vi konstatera att en oklarhet kring vilka poliska regleringar som anses vara en
del av invandringspolitiken lätt uppstår. För det andra kopplas mentalt ihop med det negativt
laddade begreppet invandrare vilket ger hela det politiska området en negativ klang. Detta är
många gånger ett högst medvetet drag av aktörer som har en ambition att minska migrationen till
Sverige. Begreppet invandringskritisk har länge använts av Sverigedemokrater och andra för att
definiera en utgångspunkt som rätteligen bör beskrivas som rasistisk.

Det krävs inte en diskursanalys för att förstå vad denna glidning innebär: samtalet om svensk
mångfald håller på att förändras. Begrepp som tidigare förpackat åsikter som rätteligen bör
benämnas rasistisk smörja, används nu av etablerade opinionsbildare. Ord är förknippade med
värden och språket sätter ramar för våra tankar varför denna utveckling är mycket oroande.

För att vidare utreda frågan om integrationspolitikens betydelse, och i förlängningen argumenten
om den misslyckade integrationspolitikens bärighet, väljer vi att titta på en av de grupper inom
det svenska samhället som idag är en av de mest exkluderade – romer.

Den romska gruppen har inte nyligen migrerat till Sverige utan har funnits i landet i uppemot 500
år. Att gruppen likafullt inte ses som en del av det svenska samhället är uppenbart och inte en

effekt av misslyckad integrationspolitik. Det är en effekt av en kontinuerlig diskriminering och
ett långvarigt förtryck, en effekt av och ett exempel på ett samhälle som historiskt präglats av
strukturell rasism.

Att det svenska samhället skulle ha genomgått en så total förändring att exkludering av romer och
andra grupper numer enbart beror på illa fungerande regleringar på integrationsområdet är inte
bara osannolikt – det är ahistoriskt.

Sverige är inte detsamma som förr, politikens mål och medel är helt andra än de historiskt varit
och samhället har sannolikt blivit öppnare och mer inkluderande. Fortfarande kvarstår dock ett
glastak som hindrar en stor del av Sveriges medborgare att leva upp till sin fulla potential, något
som inte bara är en tragedi för dem det drabbar, det är ett fruktansvärt slöseri med Sveriges
resurser.

Anton Landehag
Ordförande Ungdom Mot Rasism

 


Om författaren

är sedan kongressen 2013 ordförande för Ungdom Mot Rasism. Hon har varit engagerad i organisationen sedan 2007 och har bland annat varit aktiv i Nyköpings lokalgrupp, organisationens nätverksgrupp och sedan kongressen 2011 även i Ungdom Mot Rasisms styrelse.


Back to Top ↑